Bzzzzz!!!!

Våren har kommit till ateljèn i veckan. Theo var uppe och satt och tryckte mycket lera genom vitlökspressen. Alla små ringlor tryckte han ihop till ... ett bi! Med vingar och en tagg där bak.

Fritidsbarnen på Mareld gör sin stora kruka.

Som ett gemensamhetsprojekt gör fritidsbarnen en stor kruka att ha på Mareld.

Jag har tagit fram papperskorgen att ha som någon sorts mall.

Filippa och Liam kavlar ut botten som ska bli lika stor som botten på papperskorgen.

Nja...det får nog bli lite större...

Nu är barnen igång med att rulla "ringlor" för att lägga runt, runt, med slickers mellan.

Krukan har kommit upp en bra bit och nu startar själva dekoreringen.

Krukan är nu torkad och bränd och barnen har kommit tillbaka till ateljén för att måla med engober.

Men innan vi målar måste vi blöta ner krukan ordentligt. Många kannor vatten på krukan som står i en balja.

 Daniel är med oss idag för att måla sin lilla franska bulldog Mats.

 Vad gör barnen? Jo dom tittar på när Daniel slänger ut vattnet ur baljan, rakt ner på gården.

Här är den färdigmålad. Nu återstår bara glasyr och ännu en bränning.

 Så här fin blev den färdiga krukan.

I spegelbilden ser man den gröna färgen på andra sidan. Så ser man Liv och Fabian ochså, så klart.

Kärlek vid första ögonkastet.

Ailo kavlar ut en Tiger på skärbrädan en dag i ateljén. Så frågar jag frågan, den där onödiga frågan: "-Ska han ha några ben tycker du?" 

Ailo:"-Ja just det, det ska han." Och så får Tiger ben under kroppen och vips så blev han 3-dimensionell!

Ailo målar sin Tiger och så klart ska han vara randig.

Så är det tur att Tiger inte är kittlig på magen för här får han snällt ligga på rygg.

Här har han kommit ur brännugnen. Färdig med glasyr och ränder.

Svans (en fullständigt onödig kommentar)

Sist vill jag bara tillägga att jag är helt förlorad i denna underbara Tiger. Upp över öronen kär!!!

Liv i ateljén.

Får jag lov att presentera Liv som går på Ullstrumpan. Idag var hon i ateljén för andra gången, men första gången utan sin egen "fröken". Hon fick känna på den bruna, mjuka leran. Först ville hon inte alls ta i leran men efter en stund såg det ut så här. Jag hade önskat att jag kunde ha ljud i bloggen för hon pratade egna små ord hela tiden, det syns på bilderna.